Ett nytt blogginlägg! Kan ses som ett skämt. Mitt bloggande är ju vad det är, som sagt. Denna gång skall jag försöka få ordning både på mitt liv och min blogg. Jag har legat i dvala så gott som i snart tre långa månader, men nu får det vara slut på det!

Efter att ha slappat i snart
fem (!!) hela dagar (dock innehållande examensarbete, flunssa, tentläsning, julstädning och en massa annat) så känner jag att jag snart börjar vara på fötterna igen efter höstens hårda prövningar. Som jag tidigare kanske nämnt i ett inlägg i denna fagra blogg så var det speciellt en av praktikerna i höst som sög musten ur mig som individ. Efter många år av väntan blev jag placerad på just det ställe som jag tidigare hoppats tillbringa sisådär största delen av min yrkeskarriär på. Kanske dessa stora förväntningar i samarbete med de skyhöga kraven och rädslan för att faktiskt orsaka mer skada än nytta hjälpte till att göra det hela lite tyngre. Vissa stunder ifrågasatte man själv till och med hur pass lämpad man är som yrkesmänniska inom detta område, trots att ingen annan kanske gjorde detta och kritiken till största del var positiv. Numera hoppas jag
kanske på samma utveckling av min yrkeskarriär som tidigare, men jag är också beredd att pröva på andra grenar av mitt kommande yrke.
Hur som helst, det vore bra att uppdatera denna blogg oftare i fortsättningen eftersom våren kommer att föra med sig nya utmaningar som verkligen kommer vara värda att minnas. Jag hoppas kunna uppbåda med så mycket energi att jag åtminstone skulle uppdatera lite nu som då. Men som sagt, jag är ju som jag är, så detta kan bli till vad som helst! Just nu blir det iallafall att fortsätta studera neonatologi - ett ämne som verkar mer och mer intressant. Gällande teman som spädbarn, förlossningar eller graviditet skall man nog btw inte uppmuntra mig till diskussion. Jag föreställer mig själv som en Sheldon Cooper i denna situation, med mina närmaste vänner (icke vårdande sådana) som inte orkar höra mig hålla en lång föreläsning om ett specifikt tema flera gånger. Jag känner de djupa suckarna när någon uppmanar mig till att diskutera någonting rörande exempelvis graviditet. Det som däremot skiljer mig från Sheldon i detta samamnhang är att jag numera tycker synd om mina vänner och förstår deras suckar. Och ja, du måste ha sett Big Bang Theory för att ha en chans att förstå denna liknelse.
Bilden är helt random, har ingenting med texten att göra. Den gör mig bara glad.